En flickfotografs bekännelser

Jag läste ut En flickfotografs bekännelser i helgen och jag kan väl inte säga att jag hade några förväntningar på att boken skulle förändra mitt liv utan jag var mest nyfiken på att se om flickfotografen Bingo Rimér skulle kunna skriva en bok om något annat än blonda halvnakna tjejer med stora silikonbröst. Jag började att läsa några kapitel och kunde ganska snabbt konstatera att boken mest handlar om sex, festande och fotografering.

Boken är indelad i 33 kapitel där olika skeenden i Bingos liv beskrivs och historien börjar som i så många biografier med en genomgång av uppväxt och ungdomsår för att sedan allt mer glida in på fotografi och silikonbrudar. Bingo räknar i boken upp en rad tjejer han fotograferat blandat med lite roliga anekdoter från hans liv, men jag kan inte hjälpa att känna det som att boken mest är skriven för att boosta Bingos ego och att han på dessa sidor får fritt spelrum att skryta om sina gamla erövringar. Många kapitel är nämligen döpta efter tjejer han träffat, fotograferat och såklart haft sex med och han skriver även om de kändisar han festat med, droger han tagit och om besök i playboy mansion dvs. saker vi andra kanske inte varit med om. Kort och gott motsvarade boken de förväntningar jag hade. Den lämnade inte något bestående intryck hos mig, men fungerade bra som tidsfördriv under en fyra timmar lång bussresa,
Boken får 2 av 10 stjärnor.

Psst. Stephen King fans glöm inte denna sida..

Hungerspelen

Idag blir det en recension av Hungerspelen som är den första boken i en triologi skriven av Suzanne Collins. Bokens huvudperson, Katniss Everdeen, är en sextonårig flicka som bor i distrikt 12 och spenderar sina dagar med att jaga och fiska i skogen. Distrikt 12 är bland de värsta distrikten i Panem och folket där lever väldigt fattigt och sedan Katniss far dött i en gruvexplosion är det hon som ser till att hennes mor och yngre syster får mat på bordet trots att Katniss är medveten om de stränga straff som väntar henne om hon upptäckts utanför stängslet. De lever i ett väldigt kontrollerat samhälle med strikta lagar och regler och varje år utspelas något som hjälper till att bibehålla och sätta ny skräck i invånarna: hungerspelen.

Det hela påbörjas med att det hålls en stor cermoni på torget där alla invånare tvingas vara med. Alla ungdomar mellan 12-18 år är väldigt rädda eftersom de vet att deras namn finns på de tusentals lotter som ligger i två stora urnor på scenen, en för pojkar och en för flickor. Hur många lotter man har beror på hur gammal man är och ju äldre de är desto fler lotter finns det, men man kan även välja att lägga till fler lotter med ens namn på i utbyte mot lite mat och andra förnödenheter. Detta kan tänkas vara bra och öka ungdomarnas chanser till vinst, men detta är ett lotteri ingen vill vinna.

Det dras snart två namn ur urnorna och Katniss blir iskall när det ena namnet som läses upp tillhör hennes syster Primrose. Katniss älskar sin syster över allt annat och bestämmer sig för att ta hennes plats i hungerspelen och sedan går allt väldigt fort. Katniss och den pojke som lottades fram skickas direkt till huvudstaden där de får tränare, flertalet stylister samt visas upp för omvärlden i olika tvsända intervjuer. Tillsammans med 22 ungdomar från de andra distrikten får de äta upp sig samt tränas upp under en veckas tid för att sedan kastas in på en stor arena och hungerspelen har börjat! De 24 deltagarna utsätts för enorma påfrestningar, både fysiskt och psykiskt, och förväntas samtidigt slåss till sista blodsdroppen. De får vapen och börjar snabbt döda varandra för att en person tillslut ska stå som segrare och vinna det bästa priset av alla: Överlevnad. Allt detta medan resten av landet intresserat följer spelen på bästa sändningstid..

Boken fångade mig från sida ett och jag hade verkligen svårt att lägga i från mig den vilket ledde till missade bussar och alldeles för lite sömn. Handlingen är spännande rätt i genom hela boken och ibland mår jag nästan fysiskt illa av det som berättas. Boken innehåller mycket rädsla, våld och död samtidigt som den visar upp andra sidor av en människas liv som vänskap och till och med en del kärlek. Hungerspelen är ett hemskt bevis på i människors grymhet och jag kan inte sluta dra paralleller till dagens tvprogram där människor hängs ut och förnedras samtidigt som samhället blivit kallare och allt mer fientligt. Även om vi inte kommit lika långt som i boken kan jag inte låta bli att fundera, är vi på väg åt samma håll ? Och skulle vi någonsin tillåta att andras  lidande blir till tvunderhållning för den stora massan?

Det var länge sedan jag läste en lika bra bok och nu kan jag inte vänta på att läsa de andra två samt se filmen (som säkert kommer vara dålig). Boken får 10 stjärnor av 10 möjliga och detta min första tiopoängare!

Jag råkade snubbla in på denna trevliga sida:
http://darkscorestories.com och ja, jag fastnande direkt!
Detta är en webbsida om den nya serien Bag of bones som är en filmatisering av boken med samma namn. Serien ska snart börja sändas i USA, men om du tittar noga på bilderna finns det saker som för tankarna till andra noveller och böcker Stephen King skrivit. Det ska tydligen finnas 150 referenser så vad väntar du på, Check it out!

Jag har hittat referenser från dessa böcker/ noveller:

(Med svenska titlar och inte i den ordning jag fann dem) 

Lida
Flickan som älskade Tom Gordon
Hemligt fönster, hemlig trädgård
Den förskräckliga apan

Köplust

Varsel

Om en Buick 8

Dolores Clairborne

Signal
Död zon

Drömfångare

Liseys berättelse

Det

Jag vet vad du vill ha

Ibland kommer de tillbaka

Hjärtan i Atlantis

Duma key

Rasande rose
Förbannelse

Langoljärerna

Rose red 

Hur man slutar röka

Drakens ögon

Den flyende mannen 

Obduktionsrum 4

Cujo
Det mörka tornet

Vägviruset drar norrut
Christine

1408
Carrie

Geralds lek

Stark
..och såklart benrangel dvs bag of bones 

Jag orkar inte söka mer nu, men det finns säkert hel del mer om man orkar söka upp saker på internet osv.  Nä nu blir det tv.
Tjing,

The heroin diaries- Spillror ur ett rockstjärneliv

Jag älskar självbiografier och har under det senaste året läst mycket om rockstjärnor, missbruk, musik och misär. Jag tycker att det är fascinerade att kunna leva på sin röst och det är intressant att se hur deras liv kan skilja sig så mycket från oss medelsvenssons med volvos, mjukisbyxor och det obligatoriska fredagsmyset. Jag hade gärna varit med i ett rockband men eftersom jag varken är musikalisk eller ens kan ta en ren ton får jag göra the next best thing och leva mig in i deras värld genom böckerna. En bok jag läste ut för några månader sedan är The heroin diaries som är skriven av Frank Carlton Serafino Feranna Jr, eller Nikki Sixx som han är mer känd som och det är denna bok jag tänker recensera idag.

Nikki Sixx var basist och låtskrivare i Mötley Crüe och boken utspelar sig under bandets storhetstid. De levde ett galet turneliv med spelningar över hela världen och Nikki och de andra i bandet levde efter ledorden sex, drugs and rock´n roll. Kanske blev det alldeles för mycket av detta och Nikki provade den enda drogen efter den andra och kunde leva dagar i sträck helt borta på kokain och heroin samt litervis med sprit. Boken innehåller många bisarra inslag som när han provar att injicera whiskey eller då hans hjärta slutar slå och hans vänner kastar honom i en container i tron att han är död (dock vaknar han upp igen och det är efter detta Nikki skriver låten Kickstart my heart).

Nikki  var den typiske rockstjärnan med hård image, trashade hotellrum och förstörda vener, men  trots sitt kändisskap med tusentals fans och pengar i överflöd verkar han vara väldigt ensam. Han sitter ofta i garderoben med sitt laddade gevär och en sil som enda tröst medan paranoian spökar i hans hjärna och motför vad många kan tänkas tro har han även en djupare sida och skrev ofta dagbok. Han fortsatta med dagboken trots att han var i ett väldigt dåligt skick och det är dessa anteckningar som senare kom att bli grunden till denna bok. 

Boken har ett snyggt upplägg i svart, vitt och rött där texten varvas med häftiga bilder. Nikkis dagboksanteckningar kompletteras med kommentarer  i nutid från Nikki själv samt gamla flickvänner, bandmedlemmar, kompisar och skivbolagsfolk  och när jag läst ut boken kan jag  inte låta bli att förundras över att han fortfarande lever. Han har varit på botten så många gånger men sedan vänt och på något sätt lyckats ta sig upp igen. Hur mycket klarar en människa egentligen  av ? 

Tydligen väldigt väldigt mycket om man heter Nikki Sixx. 

Jag tycker att boken var riktigt bra och den får 8 av 10 stjärnor. 

Läs den!

Men vi knullar ju ändå inte

Läste precis ut Ann Söderlunds bok Men vi knullar ju ändå inte och jag kan medge att jag endast köpte boken för dess titel, men håll med om den gör att man stannar upp när man sveper med blicken över böckerna i bokhyllan. Jag tycker om titeln, men innehållet är svårt att beskriva då det inte finns någon riktig handling och boken beskrivs bättre som korta fristående kapitel om familjebekymmer, barn och livsfrågor. Den består endast av 208 sidor varvat med bilder vilket gör boken väldigt lättläst och jag läste ett kapitel i taget under reklampausen i tv.

Språket var vardagligt och enligt bokens baksida ska den vara beroendeframkallande med hög igenkänningsfaktor, något jag inte tycker att den lever upp till (kanske för att jag inte har några barn själv?).  Dock innehåller boken en del roliga inslag som fick mig att dra på munnen en smula och ett exempel på detta är sista sidan där Ann räknar upp saker hon funderar över. Denna lista innehåller bland annat funderingar kring varför sjöhästen är den enda mannen som tycker att det är okej att ha 600 ungar i en pung och om anledning till att hyenor skrattar hela tiden är att för att de har en 20 cm stor klitoris. Jag tycker att boken varken var bra eller dålig och den passar bra som tidsfördriv, men vänta er inga storslagna insikter. Den får 2 stjärnor av 10 möjliga.