Boken är skriven av Jenny Downham och handlar om en sextonåring tjej vid namn Tessa. Hon kan tyckas vara en vanlig tonåring med vänner och en jobbig lillebror, men en sak skiljer henne från andra tjejer i den åldern och det är att Tessa har obotlig leukemi. Tessa vet om att hon snart ska dö, men det är så mycket hon inte hunnit göra ännu och hon börjar därför skriva en lista på de saker hon vill uppleva innan hon lämnar denna värld. Listan innehåller enkla saker som att säga ja till allt en hel dag vilket gör att Tessa köper massa onödiga prylar och tillslut hamnar i floden medan andra punkter är att göra något olagligt, prova ta droger och kanske den för Tessa viktigaste punkten: Att mista oskulden. Sjukhusbesök och tankar om döden varvas sedan med vardag medan Tessa betar av punkterna på listan och mitt i allt hittar hon kärleken...
I början av boken kändes den ganska barnslig och det märktes att det är en ungdomsbok, men ju längre jag läste ju svårare blev det att lägga ifrån mig boken. Den är skriven på ett enkelt språk som är lätt att följa och jag måste erkänna att jag fällde en och annan tår ( kan dock bero på att jag hade 39 graders feber också ;P ). Historian känns ärlig och boken beskriver säkert hur det kan kännas att som ung leva med en obotlig sjukdom och tvingas till insikt om att man inte kommer att leva för evigt. Även om boken handlar om ett tungt ämne och beskriver hur Tessa lever med döden flåsande i nacken visar den även hur medvetenheten om döden gör att hon faktiskt blir mer levande. Sjukdomen gör att Tessa sätter upp mål och gör saker hon aldrig gjort tidigare och jag vill gärna se detta som en påminnelse om att livet är skört och att man verkligen ska leva och njuta av varje sekund. Boken får 6 av 10 stjärnor.
I början av boken kändes den ganska barnslig och det märktes att det är en ungdomsbok, men ju längre jag läste ju svårare blev det att lägga ifrån mig boken. Den är skriven på ett enkelt språk som är lätt att följa och jag måste erkänna att jag fällde en och annan tår ( kan dock bero på att jag hade 39 graders feber också ;P ). Historian känns ärlig och boken beskriver säkert hur det kan kännas att som ung leva med en obotlig sjukdom och tvingas till insikt om att man inte kommer att leva för evigt. Även om boken handlar om ett tungt ämne och beskriver hur Tessa lever med döden flåsande i nacken visar den även hur medvetenheten om döden gör att hon faktiskt blir mer levande. Sjukdomen gör att Tessa sätter upp mål och gör saker hon aldrig gjort tidigare och jag vill gärna se detta som en påminnelse om att livet är skört och att man verkligen ska leva och njuta av varje sekund. Boken får 6 av 10 stjärnor.